Görans hörna

Fasta målade målställningar
- som guldet i Klondyke?

1896 fann man guld i Klondyke. Det känslan som då infann sig kanske kan vara jämförbar med när en idrottsplatsnörd finner fasta, målade målställningar? Idag ser vi mest mobila målställningar, som står på hjul och enkelt flyttas. Men en gång i tiden var det fasta mål med stolparna en bit ner i marken som gällde. Kommer själv ihåg hur jag en gång på gamla grusplanen i Norsjö avlossade stora kanonen, och distansskottet träffade ribban. Målställningen stod och svajade åt och fram ett bra tag innan den lugnade ner sig.

Det var inte ovanligt att fasta målställningar var målade i hemmaklubbens färger. På många gamla lagfoton syns randiga målstolpar i bakgrunden.

Min första bekantskap med målade målstolpar kom att ske i den västerbottniska lilla byn Kalvträsk. Här spelade SK Örnvingen sina matcher, och även om laget idag inte längre är med på fotbollskartan, så finns den vackra idrottsplatsen Halliden med sina härliga målställningar kvar.

Men hur många målställningar av den här typen finns det kvar i landet? Jag har själv bara sett en handfull, och då har jag ändå besökt ett par hundra idrottsplatser.

När jag sommaren 2016 reste runt och fotograferade för ett bokprojekt, så hade jag förhoppningen att ”finna guld”, och en vacker sommarkväll i södra Lappland fick jag faktiskt gåshud när jag upptäckte Stenvallen i Lavsjö.

Färgglatt var det även i Uttersjöbäcken, på idrottsplatsen Rektangeln ett par mil söder om Skellefteå i Västerbotten:

Kvarnåvallen i Niemisel, Norrbotten:

Har Du tips på gamla idrottsplatser med fasta och målade målställningar, hör av dig!
goran@idrottsplats.se

Text och foto: Göran Bergmark, Norsjö.
2019-04-28

-------------------------------------------------------------------------------------

En fotbollsplan i landet Narnia?

Om jag inte visste bättre så skulle jag för en stund kunna tro att det här är en fotbollsplan i landet Narnia. I en omarbetad version av C.S. Lewis sagoklassiker ”Häxan och Lejonet” kanske faunen Tumnus skulle kunna stå i korvkiosken och fresta med en kopp te och en varm korv?

”Allt var ljudlöst tyst; det var precis som om han hade varit den enda levande varelsen på jorden. Han såg inte till en enda rödhakesångare eller ekorre i träden, och skogen sträckte sig så långt hans öga nådde åt alla håll”. De raderna beskriver hur Edmund Pevensie upplever sitt första besök i Narnia, och jag upplever en slående likhet med mitt besök på Rökåberg i Lappland. Tystnaden är total. Antagligen var det mer livat i den gamla danslogen när det begav sig.

Här är det blott minnen kvar av den tid som varit. Sommar eller vinter, det spelar ingen roll på Rökåberg. Rökå IF, som spelade division 3-fotboll här på 60-talet, la ner sitt representationslag 1981.


Andra klubbar som Åmlidens IF och IFK Kristineberg lånade planen ibland, och det spelades matcher här så sent som på 90-talet. Men de senaste åren har planen stått övergiven, och gräset har vuxit högt. Nu vilar gräsmattan under snötäcket.

Rökå IF bildades 1953, och första säsongen mötte man klubbar som Rentjärn, Åmliden, Grundträsk och Kvarnåsen. Vad har alla dessa lag gemensamt? Jo, tyvärr är det så att ingen av dem existerar längre på fotbollsplanen. Fotbollsdöden har skördat med sin lie. Men en gång i tiden var det full fart här, precis som på så många andra håll ute på landsbygden.

Precis som i landet Narnia, så kommer vintern att släppa sitt grepp. Snön kommer att smälta, och fram kommer en grön gräsmatta igen. Men kommer det någonsin att dansas i logen igen? Kommer det någonsin att spelas fotboll på Rökåberg igen?

Läs mer om Rökå IF och Rökåberg .

Text och foto: Göran Bergmark, Norsjö.
goran@idrottsplats.se

-------------------------------------------------------------------------------------

 

Hej, och välkomna till ”Görans hörna”. Jag heter Göran Bergmark, och bor i Norsjö i Västerbottens inland. Här kommer ni att få följa med på mina resor och äventyr i idrottsplatsernas underbara värld. Det kommer att bjudas på roliga anekdoter, nostalgiska minnen och intervjuer bl.a. Har ni önskemål på idrottsplatser jag/vi bara måste besöka, så tveka inte att höra av er med tips: goran@idrottsplats.se

Jag kom med på den här resan i samband med en beställning av en idrottsplatskalender för ett par år sedan. Jag hade då fotograferat ett tiotal idrottsplatser. Idag är den siffran uppe i 200 st! Intresset för fotbollen och idrottsplatser kom till mig i unga år. Jag brukade följa min pappa Yngve till idrottsplatsen Rännaren i Norsjö, där det var drag kring fotbollen när jag växte upp på 80-talet. Det var inte alls ovanligt med 500 – 1000 åskådare på matcherna!

Jag föredrar små, charmiga idrottsplatser på landsbygden framför stora moderna skrytbyggen. Vill gärna se en vacker entré, hängräcken och omklädningsrum och läktare i klubbens färger. Fascineras även av övergivna idrottsplatser, där sista bollen spelades för länge sedan, där naturen tagit över platsen men i det höga gräset finns fortfarande bänkar och målställningar kvar!

Min egen fotbollskarriär blev kortvarig. Knattefotboll och juniorfotboll i Norsjö IF innan karriären avslutades vid 16 års ålder. Jag brukar dock ha med mig min fotboll på mina resor. Min vänskap med bollen – och hur det ser ut i min vackra hemkommun - kan ni se här i den här korta filmen som Filmjätten Media, Norsjö, har gjort:

https://www.youtube.com/watch?v=GHzsn7ih_bg