Eriksberg

Spöken och fotboll i Borgvattnet

En kall vind sveper genom byn. Det gnisslar i osmorda gångjärn när en dörr öppnas. Steg ekar i trappan och ute på gårdsplanen tycks en suddig gestalt passera innan den upplöses i skymningen. Den mytomspunna prästgården i den jämtländska byn Borgvattnet har i åratal omgetts av spökhistorier och det är dessa berättelser som har gjort byn rikskänd, men medan dörrar öppnades av osynliga händer i prästgården, öppnades portarna till något helt annat uppe på Eriksberg där fotbollsplanen stod klar i slutet på 50-talet.

För att ta sig till Eriksberg kör man genom byn, förbi kyrkan och istället för att svänga upp till spökprästgården – dit de flesta besökarna i byn svänger av – fortsätter man rakt fram. Så småningom dyker den gamla festplatsen upp på höger sida. Där byggdes dansbana och servering, och området används än idag även om tiden för stora danser med kända artister är över. Under en period engagerades Karlssons orkester som drog busslaster med folk till Eriksberg, och senare kom även artister som Yngve Stoor och dansbandet Lasse Stefanz till byn.

Fotbollsplanen på Eriksberg, den ligger på den motsatta sidan sett från festplatsen. Den är idag... svårspelad. Gräset har börjat växa på det som en gång var en grusplan och det är fyllt ut med stora stenar som gör underlaget olämpligt för spel. På ena kortsidan står fortfarande en målställning kvar, och det är en rejäl sådan, tillverkad och uppförd av Erik Svensson 1958. Han hade svetsat, grävt och ställt målen på plats.

Varför heter platsen Eriksberg? Ja, det stod på 1800-talet ett torp på platsen som kallades för Berget då det låg i närheten av byns utkiksplats. Skomakaren Erik Ersson köpte torpet 1886 så namnet Eriksberg föll sig naturligt.

Borgvattnets IK hade tidigare haft tillgång till en fotbollsplan i ett gammalt myrområde där laget spelade seriespel på 30-talet. Klubben satsade främst på fotboll, skidor, allmän idrott och hade även sektioner för bordtennis och simning. Men det skulle dröja från sent 30-tal till 1972 innan Borgvattnet kom med i fotbollens seriespel igen. Folke Johansson, en bygdens son, blev invald i styrelsen och tryckte på för vikten av ett riktigt lag och Borgvattnet fick tre säsonger i seriespel 1972–1974.

I augusti 2025 hade jag den äran att besöka Borgvattnet för att träffa några av spelarna på Eriksberg, och det var ett glatt återseende 51 år efter den sista matchen 1974.

Före detta aktiva möttes på Eriksberg i augusti 2025 och blickade tillbaka på en rolig fotbollstid i byn. Fr v: Kurt Karlsson, Torsten Lundqvist, Bernt Berglin, Karl-Ivar Granlöf, Lasse Berglin, Sören Backström och Jan Westerberg.

Karl-Ivar Granlöf, klubbens specielle målskytt, sammanfattade vad som var bäst med åren i Borgvattnets IK:
- Gemenskapen först och främst. Att spela fotboll och sen gå på dans på lördagskvällen, det var en fin tid som gav minnen för livet.

Klubbens stora rival var Albacken. Under två av de tre åren på 70-talet hade Borgvattnet en tuff kamp med dem om att undvika jumboplatsen i serien. 4–0-segern 1974 var en minnesvärd triumf.
- Vi kallade dem för ”Ölbacken”, då de hade lättöl i drickabackarna och inte sockerdricka, säger f.d. spelaren/ledaren Bernt Berglin med ett skratt.

Utflyttning från bygden har sedan 60-talet minskat invånarantalet från 171 till 52 och av de tre affärer som fanns i byn återstår blott en, men trots det hyser Karl-Ivar Granlöf ett hopp:
- Ytan finns ju kvar. Om det kommer en driftig eldsjäl som får folk med sig och är villig att fixa planen och dra ihop ett lag, då är det fullt möjligt med ett lag här.

Dagen avslutades med ett besök uppe på spökprästgården, fika i form av en spökvåffla innan det var dags att leta sig de 30 milen norrut och hem igen.

Ett stort tack till Torsten Lundqvist som var den som guidade mig till planen vid mitt första besök. Tack till övriga spelare i Borgvattnets IK och till personalen på spökprästgården för det trevliga bemötandet. Ett besök där kanske inte garanterar kalla kårar, men som en av spelarna sa angående spökprästgården: ”Det är något konstigt med prästgården…”.

Det här är en av 65 idrottsplatser som presenteras i vår bok, ”Det var en gång en idrottsplats”, en bok på temat nedlagt och övergivet. Den hittar du i vår webbshop.

Text och foto: Göran Bergmark, som för övrigt har diplomet som bevisar övernattning på den hemsökta prästgården...
goran@idrottsplats.se